Youschi.se

VINGKLIPPNING

I maj 2009 skickade Statens Jordbruksverk, SJV, ut en remiss angående vingklippning. I förslaget ville SJV totalförbjuda vingklippning av papegojfåglar. Anledningen till remissen är tolkningen av 4§ i Djurskyddslagen. Där kan man läsa; Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Statens Jordbruksverk menar att en vingklippt fågel som inte kan flyga inte kan bete sig naturligt. Resultatet av remissen är i ännu inte färdigt (mars 2011) men vi återkommer när vi vet mer.

När vi var nya inom hobbyn i slutet på 1990-talet var vingklippning relativt vanligt då selar för papegojor knappt fanns (idag finns flera olika varianter och man får med instruktioner om hur man lär sin fågel att använda dem). Ville man ha sin oklippta fågel ute var det inte ovanligt att man fäste något kring benet på fågeln. Idag är det förbjudet enligt lag (DFS 2005:8, 6 kap, 2§) att fästa något kring benet vilket är bra då en fotkedja kan göra mycket skada, till exempel kan fågelns ben vridas ur led eller brytas vid ett kraftigt ryck då fågeln flyger iväg.

Med andra ord är situationen i dag helt annorlunda. Det är mycket lätt att få tag på olika sorters selar till sin papegoja och kunskapen finns hur man tränar den att bära sele. Man vet också mycket mer om vilka konsekvenser en vingklippning får.

VARFÖR VILL DU VINGKLIPPA DIN FÅGEL?

För att den lättare ska bli tam?
Många vingklipper sin fågel för att den lättare ska bli tam, vilket är helt förkastligt. Tyvärr finns det även uppfödare som ”tipsar” blivande ägare om det ”knepet”.

Om du har en fågel som inte är tam och vingklipper den, kommer den inte att kunna fly då den känner rädsla. Att flyga är fågelns första val när den känner rädsla eller inte vill göra det du vill att den ska göra, alternativet är att stanna kvar och försvara sig om den inte kan flyga iväg. Om du försöker tvinga en vingklippt fågel till något, till exempel få upp den på handen, är det svårt att bedöma om den gör det av egen vilja eller känner sig tvingad för att den inte kan fly. Då en fågel ogärna bits till en början, kan det verka som om den gör det frivilligt. Den kända fågeltränaren Barbara Heidenreich brukar säga att en fågel ska göra saker för att den vill, inte för att den måste.

Det rätta sättet att få en fågel tam är att locka den att göra det du vill, då känner den att den kommer för att den själv vill det, inte för att du tvingar den. Detta kan man åstadkomma genom att använda positiv förstärkning. Enkelt går det ut på att så fort fågeln gör något som du anser vara bra, får den en belöning, till exempel en bit godis, så som ett frö eller en bit av en nöt. Då det gäller att få upp fågeln på handen får den belöning så fort den tittar på handen, när den senare närmar sig handen, nuddar handen och så vidare. Mer om denna metod kan se på och läsa i Barbara Heidenreichs böcker och DVD:er. Du hittar information om dem under Artiklar/Böcker och filmer. För att lära sig mer om metoden och hur man tränar, men även lära sig om papegojors beteende och psykologi, rekommenderar jag att man går en kurs om beteende och träning av papegojor. Dessa kurser hålls som både vecko- och helgkurser i Stockholm av Djurkliniken Roslagstull och i Skåne av Fågelkliniken.

Med positiv förstärkning bygger man upp en förtroendefull relation mellan sig och sin fågel. Att träna sin fågel med positiv förstärkning är mycket kul och givande, att se framstegen hos fågeln samtidigt som man vet att man får en harmonisk och lycklig fågel. Det tar ett tag att få fågeln tam med denna metod men har man köpt en fågel måste man ha intresse och tid att umgås med den och slutresultatet blir så mycket bättre.

Vingklipper man fågeln för att den inte ska flyga runt och bita på allt?
När man köper en fågel måste man tänka på vissa saker, bland annat att fågeln har vingar och näbb. Således kan fågeln flyga och papegojor älskar att bita saker vilket är deras sätt att undersöka sin omgivning. Man måste alltså räkna med att papegojan måste få flyga och att den kommer att bita på saker då den vistas utanför buren.

Till viss del går det att uppfostra att fågeln inte ska bita på vissa saker, men man får också se till att bygga skydd för ömtåliga saker, ta bort dem helt eller se till att fågeln inte får tillträde till rummet där sakerna förvaras.

Vill man vingklippa sin fågel för att förhindra sin fågel att flyga och för att förhindra att den biter sönder saker, då skulle man inte ha köpt en fågel.

Vingklipper man för att den inte ska flyga bort?
För att förhindra att fågeln överhuvud taget inte kan flyga måste man vingklippa den mycket hårt vilket kan ge svåra konsekvenser, se längre ner under skador. Vingklipper man fågeln korrekt finns alltid risken att den seglar iväg när det kommer en uppåtvind eller en nerförsbacke som gör att den får tillbaks flygförmågan. Det är bättre att man tränar sin fågel att bära sele. Börja träna varje dag, så kanske fågeln accepterar det till sommaren. Då kan man ta ut sin fågel utan att vingklippa den. Självklart måste man hålla koll på selen när man är ute så att fågeln inte bitit på den så att det kan lossna. Det är också mycket säkrare att låta fågeln bära sele, skulle den flyga iväg så kan man lätt fånga upp den med selet innan den landar på marken framför en hund, katt eller bil.

KONSEKVENSER VID VINGKLIPPNING

Flygmuskler
Flygmusklerna är de största musklerna en fågel har, de sitter på båda sidor om bröstbenet, som två filéer (det är bröstmusklerna som man oftast äter på en kyckling - kycklingfiléer). Om fågeln inte får flyga vid ung ålder byggs musklerna inte upp, vilket kan leda till att den inte blir en bra flygare framöver även om den får chansen att flyga i vuxen ålder. Precis som vi har fåglar lättare för att lära vid ung ålder och flygning är något de har svårt att lära sig ordentlig när de är något år gamla då viljan inte längre finns och de inte är lika orädda.

Får inte fågeln flyga i ung ålder finns risken för underutvecklade bröstmuskler. Då vi köpte Youschi vid 3,5 år ålder var han vingklippt och jag tror att han varit det i omgångar sedan han var liten. Han har underutvecklade flygmuskler vilket leder till att han inte orkar flyga längre än några meter trots att han varit fullfjädrad i många år. Detta trots att Youschi är en liten fågel, större papegojor har mycket svårare att lära sig flyga när de är äldre. Aror har vi aldrig sett lära sig, samtidigt flyger riktigt små fåglar bara de har fjädrar.

Koordination
En fågel är en akrobat i luften och måste lära sig alla knep om hur man vänder, parerar, hovrar, backar med mera när den är ung för att lära sig att undkomma fiender. Jämför med ett barn när det lär sig att gå, det tar några år innan allt fungerar, springa, hoppa, stanna tvärt med mera. Om en fågel inte får flyga när den är ung kommer den ha svårigheter att lära sig koordinationen.

Självförtroende
En fågel som inte får flyga ordentligt under sina första levnadsår kan få problem med självförtroende, det gäller framför allt grå jako. Fågeln behöver kunna känna att den kan flyga när den vill, att fly är en viktig del av dess naturliga beteende. Det sitter fortfarande i deras natur att de vill kunna fly från fiender, tar man bort möjligheten blir de lätt stressade och mår dåligt. Konsekvensen av dåligt självförtroende kan till exempel utlösa bitande och fjäderplockning, detta är speciellt vanligt hos grå jako. Omvänt blir en duktig flygare utåtriktad och nyfiken då den kan ta till vingarna om en fara hotar. Detta syns tydligt på Gruff som utan rädsla kan få för sig att landa på kanten på ett glas. Det enda som händer är att när han märker att det inte går tar han några tag med vingarna och så han i luften igen.

Viljan att flyga
Viljan att flyga är mycket stark då fågeln är ung och den naturliga instinkten infaller för att lära sig att flyga. Vingklipper man då en fågel får det stora konsekvenser. Fågeln märker att den inte kan flyga och ger till slut upp försöken med att försöka flyga. Viljan att lära sig att flyga är borta och det blir mycket svårt att lära den att flyga även om den rent teoriskt kan det som vuxen då den har alla fjädrar på vingen.

Motion
Många av våra papegojor är överviktiga. Detta beror på en kombination av för mycket och felaktig mat, men också på att fåglarna inte får den motion de behöver. En fågel som putsar sig gör av med dubbelt så mycket energi som när den sover. Fågeln gör av med 2-3 gånger så mycket energi när den rör på sig och äter. Energiåtgången är 11-20 gånger högre när den flyger jämfört med när den sover. Att låta fågeln flyga är alltså mycket viktigt för att den ska kunna behålla sin hälsa och vikt.

Skador
Om papegojan ger sig iväg för att flyga och den inte ens klarar av att segelflyga, störtar den på bröstbenet och broskkammen skär som en kniv genom huden. Om fågeln upprepade gånger landar på detta sätt, kan såret bli väldigt stort och svårläkt.

Den här typen av skada är vanligast på grå jako eftersom de har förhållandevis stora och tunga kroppar.

Faror
Om man har en korrekt vingklippt fågel måste man tänka på att den kan flyga en bit, vilket gör att man måste tänka på de faror som den kan utsättas för. Har du den på axeln när du är ute och går kan den plötsligt flyga iväg för att den blev rädd. Den landar då oskyddat på marken och har man otur kan den landa på vägbanan och bli överkörd av en bil eller cykel, en nyfiken hund kan komma fram och vilja leka med den eller en ouppmärksam människa kan trampa på den. En hårt klippt fågel som inte kan glidflyga och därmed inte ta emot sig, löper mycket stor risk för skador vid fall. Tänk på att en fågel inte är höjdrädd och gladeligen kastar sig ut för olika stup i hemmet trots att den är vingklippt om den verkligen vill någonstans eller blir rädd. Detta märktes på Gobi, när han och Filuren satt på dörren och Filuren flög iväg kastade sig Gobi efter och föll som en sten till golvet. Då han gjort detta några gånger fick han inte sitta på dörren längre. Vi ser även detta på Victoria, nu har vi lärt oss av misstaget med Gobi och låter henne sällan sitta på platser där det är långt till marken, men det är ändå hemskt att se hur hon studsar som en boll på golvet efter att hon försöker flyga från sitt burtak som ändå bara är 40 cm högt.

Slutord
Även om vi vingklippte våra fåglar under några års tid har vårt synsätt på vingklippning ändras då man nu vet mycket mer om konsekvenserna av vingklippning. De fåglar vi har idag, har alla med undantag från Victoria lärt sig flyga då de var unga. Då vi vingklippte våra fåglar (Youschi och Fia) var det under sommaren. Då de ruggade under hösten och fick nya vingpennor, kunde de flyga under vintermånaderna och underhöll på så sätt sina kunskaper i att flyga. Sedan vi slutade vingklippa dem har vi sett hur mycket bättre de mår och vi menar idag att man ska undvika att vingklippa sin fågel in i det längsta.

Man kan dock diskutera att vingklippa sin fågel om det kommer att påverka dess sociala liv mycket negativt om den inte vingklipps. Om den STÄNDIGT får sitta instängd i buren till följd av att den är flygkunnig, är det bättre att vingklippa. En bra kompromiss kan vara att låta fågeln vara vingklippt på sommaren och låta fjädrarna växa ut på vintern. Samtidigt som det är ett lätt sätt att slippa problemet just nu, kan problem uppstå i framtiden om ett förbud mot vingklippning instiftas utöver de faror och problem vingklippning innebär i sig.

Vi vill därmed i första hand rekommendera anpassningar hemma och att man försöker få fågeln att acceptera sele, även detta görs lättast med att använda positiv förstärkning.

Det finns idag två ledande fabrikat på selar, vilket man föredrar är en smaksak. The Feather Tether Bird Harness and Leash har fler lås (pistolhake) och är lättare att få på och av. Nackdelen är att den med alla sina lås är lättare för fågeln att öppna och på så sätt få av sig selen. Vi använder denna typ av sele på Youschi, Manne och Gruff. Då Morran ganska snart lärde sig att öppna låsen fick vi köpa den andra varianten till henne, The Aviator Parrot Harness. Nackdelen är att den är lite krångligare att få på. Den saknar lås och är på så sätt mycket svårare för fågeln att ta av sig själv, i praktiken måste remmarna bitas av.

Fördelen med sele är att man kan ha med sig fågeln ute på ett säkert sätt utan att behöva vingklippa den. Självklart måste man hålla koll på selen när man är ute så att fågeln inte bitit på den så att det kan lossna eller fastnat med en fot i den. Det är också mycket säkrare att låta fågeln bära sele, skulle den flyga iväg så kan man lätt fånga upp den med selet innan den landar på marken framför en hund, katt eller bil. Tänk också på att inte lämna fågeln själv eller utan uppmärksamhet då den har sele.

Vi avråder i det längsta att vingklippa en fågel under tre års ålder. Detta för att den behöver sin uppväxt till att utveckla muskler, koordination och inte minst för att bygga upp sitt självförtroende. Effekterna av att då klippa kan också bli problematiska då fågeln kan bli deprimerad, tänk dig hur du skulle uppleva att en dag inte kunna gå.

Alla våra fåglar undantaget är Fia accepterar sele och ingen vingklipps längre. Konsekvensen har blivit att Fia inte kan följa med överallt och att hon får sitta ute i en mindre bur då vi är borta hos vänner. Men detta uppvägs av att hon kan flyga och vi märker att hon mår mycket bättre. Sedan vi byggde voljären på landet är hon ute lika mycket ute som de andra.

Att se sin fågel flyga är en njutning, man ser verkligen deras glädje att kunna förflytta sig dit de vill på egen hand när de själva önskar. Vi ser också hur mycket Victoria lider över att inte kunna flyga, hennes desperation över att inte kunna vara där de andra fåglarna är vilket leder till att hon skriker så fort hon inte ser de andra fåglarna. Detta gör att vi måste flytta runt henne så fort de andra fåglarna flyttar på sig.

Unna din fågel att få flyga!

Artikeln om vingklippning publicerad 2003 och tiderna har som sagt förändras. När du läser artikeln, tänk på att den är gammal men att metoderna hur man vingklipper, om det måste göras, är de samma än idag.


Att vingklippa eller inte? Många tycker att det är svårt att besluta om de ska vingklippa sin fågel eller inte, fåglar är trots allt skapta för att flyga. Men många av de större papegojorna klättrar och går hellre än de flyger, och vissa kan inte ens flyga eftersom de inte lärt sig det när de var små, de vingklipptes för tidigt innan de lärde sig att flyga. Detta kan man se när de väl försöker flyga, de kan inte svänga, väja för hinder och har svårt för att landa. Många tamfåglar är också för feta för att kunna flyga riktigt bra.

För mig var beslutet enkelt även om jag förstår argumenten hos dem som inte klipper sina fåglar, de är skapta för att flyga och ska kunna göra det när de vill. Jag går halva vägen, jag låter dem flyga inomhus på vintern och vingklipper dem inför sommaren. Att de är vingklippta på sommaren känns säkrare. De följer efter mig när jag rör mig inomhus och på sommaren när det är varmt är ofta fönster och dörrar öppna, risken är då stor att de flyger ut. Många tror att fågeln kommer tillbaka bara man ropar på den, men så är oftast inte fallet. När de väl inser att de kan flyga och upplever friheten ”därute” och vad det egentligen innebär att vara fågel, tycker de att det är jättekul och flyger i väg. Hösten 2002 var jag och några klubbkamrater och försökte fånga in en blåpannad amason som varit fri sedan i maj. Vi fick bra kontakt med de boende där den höll till och kunde till slut fånga in den i en bur som vi lånat ut till en familj i området. Våren 2003 smet en annan amason ut genom fönstret då den blev rädd, den fångades in av en äldre herre som matade vilda fåglar vid ett fågelbord några dagar senare, den hade då flugit några mil. Men det är inte alltid som man har sådan tur och det är många faror som lurar ute, elaka skator och kråkor, rovfåglar och katter.

Fördelen med att vingklippa sina fåglar är också att de kan följa med utomhus och få solstrålningens UV-ljus på sig. Detta är nödvändigt för att fågeln ska kunna tillgodogöra sig vitamin D vilket den gör via huden. Vitamin D hjälper fågeln att tillgodogöra sig kalk, utan vitamin D kan fågeln få kalkbrist.

En av nackdelarna med att vingklippa sin fågel är den kan bli deprimerad men oftast går det över på några veckor. Jag försöker därför att få mina fåglar att förstå (hoppas jag) varför. Jag brukar vingklippa mina fåglar i slutet av april, normalt är det då så pass varmt att de kan få vara med ute. De har då kunnat flyga obehindrat överallt hemma sedan december och börjar bli väldigt odrägliga. Fia flyger från dumhet till dumhet, man måste passa henne hela tiden annars skalar hon telefonledningar, gnager på dörrar, dörrkarmar och tapeter eller vägrar gå in i buren och flyger istället iväg. Så jag brukar längta tills det är dags att få det lite lugnare hemma.

Jag väntar tills det är en fin och varm dag, fåglarna får sitta i buren samtidigt som jag själv är ute. De brukar skrika av frustration över att inte får vara med. Efter någon timme tar jag in dem och vingklipper dem. När det är klart går jag genast ut med dem. De får följa med på en promenad så att de märker att de får vara ute, jag sätter dem på gräsmattan där de får gräva i marken eller i ett träd där de kan gnaga på barken och äta bladknoppar.

Det finns flera sätt att vingklippa en fågel och man måste se till att den metod som används anpassas till arten och fågelns psyke. På t ex nymfkakaduor och andra bra flygare måste man vara extra noga att ta bort tillräckligt många vingpennor. Man rekommenderar inte heller vingklippning av stora papegojor förrän tidigast vid tre års ålder. Det är oerhört viktigt att fågeln får lära sig flyga och får en bra balans när den är ung. Klipps fågeln för tidigt finns risken att den aldrig får bra balans och lär sig flyga ordentligt och därför lätt ramlar och skadar sig. Generellt klarar t ex amasoner av vingklippning bra då de oftast är ganska mentalt stabila och lär sig leva med sina klippta vingar. Grå jako däremot är mycket känsligare, och måste hinna bygga upp självförtroendet och känna att den kan flyga ordentligt innan de klipps, om inte finns risken att de blir mentalt osäkra, och hos många ses en klar koppling till att de börjar med fjäderplockning. Många vingklipper sin papegoja för att få kontroll över den eller för att minska aggressiva och oönskade beteenden, men risken finns att vingklippning på sikt kan förvärra situationen då fågeln skadas mentalt. Detta gäller alla papegojor.

Målet med vingklippning är att begränsa bärigheten hos vingarna och styrkan i luften. De fjädrar som ger mest bärighet är de långa yttersta vingpennorna. Det finns fyra olika sätt att vingklippa en fågel. Att bara ta bort den yttersta delen av de långa yttre vingpennorna (bild nr 1). Ta bort halva vingpennorna och fjädrarna längs med hela vingen (bild nr 2), lämna kvar de yttersta långa vingpennorna, eventuellt någon av fjädrarna i mitten och klipp av resten (bild nr 3) och slutligen det fjärde alternativet, klipp bort fanan på ena eller båda sidorna längs med hela fjädern på alla vingpennor (bild nr 4). Det finns självklart både för och nackdelar med de olika metoderna. En fördel med metod nummer ett är att klipper man de yttersta vingpennorna så räcker det ofta med att klippa totalt 6-8 vingpennor beroende på art. Skadar fågeln ytterligare någon vingpenna har den fortfarande kvar nästan samma bärighet. En av nackdelarna med metod ett och två är att fågeln ser stympad ut. Alla avklippta fjädrar blir synliga och avsaknaden av de yttersta pennorna ger ett stympat utseende då vingarna inte längre täcker gumpen, vingen mister sin fina linje.

Med metod tre eller fyra ser fågeln inte vingklippt ut då man sparat för utseendet viktiga fjädrar, vingen behåller sin linje och vingpennorna täcker fortfarande gumpen. Nackdelen med metod tre är att man måste klippa proportionellt sett fler av de resterande vingpennorna. Om fågeln av någon anledning sedan skadar de yttersta vingpennorna, så att dessa lossnar eller går sönder, blir bärigheten mycket dålig. Om den då rasar, faller den som en sten till marken. Är fågeln även osäker, lättskrämd, tung eller har dålig balans ökar risken för fall och att den slår upp sår på bröstet, vid kloaken, eller på vingarna. Nackdelen med metod nummer fyra är att det eventuellt inte är tillräckligt, fågeln flyger ändå. En lösning kan då vara att klippa bort fanorna på båda sidorna av fjädern. En stor fördel med metod nummer fyra är att fjädrarna kommer att lossna när det är dags att rugga då pennan har kvar sin fulla längd.

1) Metod nummer ett, ta bara bort de yttersta långa vingpennorna.


2) Metod nummer två, ta bort halva vingpennorna och fjädrarna längs med hela vingen.

3) Metod nummer tre, lämna endast kvar de yttersta långa vingpennorna och klipp bort resten upp till vingtäckarna.

4) Metod nummer fyra, klipp bort fanan på sidan närmast kroppen hela vägen, lämna dock den yttersta spetsen. Gör detta på alla vingpennor (15-20 stycken per sida). Om det inte hjälper, klipp även den andra sidan av fjädern.

Hur man än gör är det viktigt att man tagit bort tillräckligt med fjädrar för att fågeln inte ska kunna flyga. Jag vingklipper mina amasoner enligt metod tre vilket har fungerat mycket bra. Jag brukar testa hur långt de flyger innan jag släpper ut dem genom att försiktigt slänga upp dem i luften och se hur långt de kommer. De måste kunna ta emot sig om de faller av någonting av en olyckshändelse, men det får inte heller kunna flyga för långt. Mina amasoner brukar kunna flyga 2-3 meter inomhus om de faller från ca 1,5 meters höjd, de kan då hejda ett fall ganska bra. Tänk på att utomhus kan det bli många fler meter om de flyger mot vinden eller ner för en backe och får luft under vingarna.

Nu har jag klippt dem några gånger så jag vet hur mycket jag ska ta, annars är det bara att testa sig fram. På fåglar som är starka och som älskar att flyga lämnar jag de två-tre yttersta långa vingpennorna, en av de färgglada pennorna mitt på vingen och en av de kortare pennorna ganska långt in, de brukar bli cirka 15 fjädrar per vinge som jag tar bort. Många säger att det är svårt att se de fåglar vi klippt är vingklippta då vi sparat några utseendemässigt viktiga vingpennor.

Youschi på våren dagen innan han blev vingklippt. Youschi ute på försommaren nyligen vingklippt.

Metod tre före och efter, det syns bara att Youschi är klippt när han slappnar av och vingarna faller ner.

Det har även hänt att vi tagit bort fjädrar i raden ovanför vingpennorna (vingtäckarna) på fåglar som är mycket starka och duktiga flygare. Ofta kan man vänta med det om man är försiktig den första tiden när man är ute med sin fågel. De mister ganska snabbt styrkan i flygmusklerna och flyger sämre. Detta gör även att de kan gå ner lite i vikt. Youschi som på vintern väger ungefär 245 gram tappar cirka tio gram under de första veckorna.

Lättast är det att vara två personer när man klipper sin fågel. För att de inte ska bita för hårt och blir lugnare när de inte ser något, håller jag dem i en handduk. Jag håller ett grepp runt nacken direkt under näbben och lägger sedan fågeln på rygg. Håller man för långt ner kan fågeln komma åt att bita. Många tycker att det ser brutalt ut men fåglar har en smal hals och man känner hur hårt man kan hålla.

Så har håller man en fågel.

Normalt ska man ha en handduk, men Gobi är så tam att han går med på denna behandling utan.

Håller man korrekt på detta sätt kommer de inte åt att bita. Testa hur hårt du håller genom att kolla om du får in ett finger mellan dina fingrar och fågelns hals, det ska precis gå. Tänk också på att aldrig klämma på bröstkorgen, de kan då kvävas eftersom de måste kunna utvidga bröstkorgen för att kunna andas. Låt sedan någon annan dra ut vingen försiktigt med ett fast grepp då de är väldigt starka och kan slita loss vingen från handen. En fågels vingmuskulatur är mycket stark på att dra ner vingen men betydligt svagare på att höja vingen. Jag brukar använda en vanlig liten elektronik sidavbitartång men det går även med en öppen klotång för hundar eller en liten sax.

När jag vingklipper enligt metod tre så ser jag till att lite av själva fjädern (det gröna) finns kvar, precis så långt in att de fjädrar som sitter i raden ovanför (vingtäckare) döljer de avklippta fjädrarna, då ser man inte stumparna som sitter kvar. Den kvarvarande stumpen underlättar för fågeln att tappa den när det är dags. Tar man för långt in, precis där fjädern fäster i huden finns risken att de inte kan tappa stumpen som blir kvar och risken för inflammationer ökar . Det är då för lite kvar av själva fjädern för att den ska gå att vicka på och på så sätt lossna. Jämför hur det var att tappa tänderna, man tog tag i tanden och vickade på den tills den lossnade, skulle det då inte finnas något att hålla i skulle den sitta kvar. Nu vickar väl inte fåglarna på sina pennor men pennorna vickas automatiskt när det putsar sig, skakar på sig eller flaxar med vingarna. Om stumpen av vingpennan sitter kvar, blir det problem, då en ny vingpenna inte kan växa ut. Vi såg på Youschi att han inte fått alla vingpennor efter ett år. När vi undersökte närmare fann vi att det satt kvar en massa korta vingpennor som inte lossnat. De har suttit där sedan den förre ägaren för mer än fyra år sedan klippte Youschi. Nu har vi ryckt bort dem och förhoppningsvis kommer nya vingpennor att bildas, se bild nedan. Detta är även orsaken till att Gobi inte kunnat flyga, när vi tittade på hans vinge som saknar vingpennor såg vi att det sitter cirka 10 stumpar kvar som Gobi försökt rycka, men som är så korta att de precis sticker utanför huden, stackarn har i mer än 10 år försökt att bli av med dem, vi måste åka in till veterinären för att få bort dem. Troligtvis är anlagen förstörda då det gått för lång tid, men man kan alltid hoppas och de måste bort då det är inflammerat. Inom några månader vet vi hur det går...

De här stumparna ryckte vi bort från Youschi då de inte lossnade av sig själva. Det röda strecket anger hur mycket som satt inne i fågeln, som synes stack vissa knappt ut! Fjädern längst till vänster har vi klippt, de lossnar normalt av sig själva och denna satt löst.

Se även upp med blodfyllda vingpennor som är på väg att växa ut. Skulle man råka klippa av en sådan är det svårt att få det sluta blöda från stumpen. Det bästa sättet är att rycka bort stumpen, då drar huden där den satt ihop sig och det slutar att blöda. Om det inte slutar att blöda efter några minuter kan man applicera på lite ”Stop Bleeding” (ett blodstoppande pulver som man kan köpa i välsorterade djuraffärer eller hos veterinärer) eller lite potatismjöl.

En ny blodfylld fjäder.

Här ser vi en ny penna, skadas den måste den normalt ryckas ut.

Tänk på att det kan vara svårt att se när de tappar de klippta vingpennorna, det är inte lika stora och färgglada som oklippta vingpennor. Titta därför med jämna mellanrum på hur vingarna ser ut och kontrollera hur många nya vingpennor fågeln har fått. Rätt som det är har de fått tillräckligt många nya vingpennor för att kunna flyga under gynnsamma förhållanden, t ex mot vinden eller ner för en backe, då finns risken för att de flyger bort. På mina fåglar brukar detta vara i slutet av augusti (efter fyra månader).

Youschis vinge efter 3,5 månader!

Youschi har fått två nya vingpennor efter 3,5 månader och en till (blåsvart) är på väg. Med dessa fjädrar börjar Youschi kunna flyga lite, en eller två till och vi måste börja passa honom eller klippa igen.

De har då fått så många nya vingpennor att jag inte vågar ha dem ute löst. Sommaren 2002 som var otroligt varm långt in på hösten klippte jag dem lite till en andra omgång för att de skulle kunna vara med mig ute. Detta var första gången som det behövts, normalt brukar hösten infinna sig innan de flyger bra.

Vill man inte vingklippa sin fågel men ändå kunna ha den med sig ute utan att riskera att den flyger bort är ett alternativ att använda sele. Att fästa en kedja eller ett snöre runt fågelns fot är inte att rekommendera. Om fågeln blir rädd och flyger iväg kan det uppstå ett kraftigt ryck i kopplet vilket kan göra att fågelns ben slits ur led eller får andra skador. Selen däremot sitter runt hela fågeln och den skadar sig inte om den råkar flyga iväg. Jag har försökt att sätta på Fia sele, men det går inget vidare. Att få på Fia selen tog sist en halvtimme. Jag vet inte vem utav oss som var mest trött, Fia eller jag. När hon väl fick på sig den var hon helt okontaktbar. Jag kunde lägga henne på rygg och peta hur jag ville på henne, hon hade bara en sak i huvudet, att bli av med selen och det gjorde hon genom att bita frenetiskt i den.

Fia vill inte ha sele!

Det här var inte kul!

Personligen har jag gett upp, hade jag haft lite mer tålamod kanske det skulle ha gått.

Slutligen, ett vanligt problem hos många papegojor i fångenskap är att de inte ruggar med normal periodicitet. De lever med alltmer slitna fjädrar, och om många viktiga vingpennor klippts tidigt, är risken stor att de utsätts för svåra fall med risk för skador allt eftersom de resterande vingpennorna nöts och skadas. Genom övergång till bra kost kan man oftast få dessa fåglar att rugga normalt igen.


Tillbaks